diktisch

sitter här o dricker lite öl

i magen bildas en fin liten pöl

börjar bli lite varm i kroppen

fortfarande tok klar i knoppen

snart kommer några vänner hit

o jag mås alldeles fin fint

vi ska förmodligen snacka skit

om allt möjligt, roligt o slit

nej nu ska jag lyssna på millencolin

keep on rollin

blogish you are najs

muahaha, rabbitbajs

Likgiltighet...?

Sitter här hemma och fryser ikväll, längtar verkligen tills nästa helg

Men varför kan man ju undra? händer ju inte direkt nåt speciellt, måste ju spargrisen plundra!

December månad är ju ganska tuff för ekonomin, alla jävlar köper paket som svin

Shit vad kallt det är nu härinne, sjunker en grad i min kropp för varje timme

Varje timme som går och hjärtat blir kallt, kroppen skälver, ute är det svart

Härinne lyser mina små lampor upp mitt liv, försöker iaf men vet ej om det bara är ett tidsfördriv?

Likgiltighet kan vara nog så jobbigt att känna, man bara sitter o stirrar o undrar när allt ska hända...

Kanske bättre att vara glad o skratta som fan, asgarva bort hela den förbannade dan

Eller ska man vara skitsur och dissa allt som sägs, skrika, svära, spotta i ditt fejs

Tårar kanske kan forsa alltid ner för kinden, aldrig le eller gå mot vinden?

Nej, likgilthigehet är ju det som klär bäst, funkar till allt, vardag som fest

Bitterhet har man också hört att det är, men glöm det, bitterhet känns INTE såhär!

En lång raksträcka som aldrig har ett slut, aldrig har en backe eller ett stup

Ser ingenting, kanske ska kämpa mig i vågorna av ett hav, nej, likgiltigheten håller mig för alltid kvar...

en dikt värd att tänkas på...

Musiken viskar om vad som betyder något

Den viskar om vad som ska hända

Den viskar om vad som är riktigt

Musiken är ärlig

inte Du...


Du tar tag i glaset, häller i dig

ser dig runt omkring

häller, skvätter

allt suddas bort

känslorna bedövas, du fumlar, ramlar

Minnet töms på innehåll och du befinner dig i en dimma

häller i dig mer, drömmer...borta, borta, borta


en helt vanlig Lördag...


Öppna

lukta

hälla

smaka

dricka


öppna

dricka

hälla

dricka


öppna

klunka


öppna

spilla

klunka

tappa


fumla

svamla

ramla


ligga

blöda

borta


död...


Morfar...

jag minns det som om det var så snart som igår, jag minns din röst, din lukt och ditt gråa hår


jag minns när du och jag lekte i det gröna, jag minns alla de fina saker du hade och hur du gjorde ord till en skröna


jag minns där du och mormor bodde, jag minns att allt det du sade jag på det trodde


jag minns alla de helger som jag spenderade med dig, jag minns när du sade att jag var din lilla favorit tjej


jag minns alla de jular då du var utklädd till tomte, jag minns när katten bet tag i skägget o du skrek Ånej!


jag minns alla hallon du lagade sylt utav, jag minns alla hallon du sa att man fick äta o vi bara tänkte, lägg av!


jag minns när ni var ute o fiskade i din joggingdress så skön, jag minns när du helt plötsligt ramlade i sjön


Du var den bästa som kunde berätta lustiga saker, du var den bästa man kunde sitta hos när man var vaken


Du var den bästa som alltid ställde upp för mig, du var den bästa morfar man kunde tänka sig åt en sån som mig


Du var den bästa på att bara sitta tyst och stilla, du var den bästa och konstigt nog aldrig ville nån illa


Du var den bästa som alltid hade nåt kul på gång, Du var den bästa, jag känner sån ånger för all tvång


Du var den bästa fadern för min mor, det var du som hjälpte till så att hon blev stor


Du var den bästa gamlingen som jag någonsin haft i mitt liv, jag vill så gärna att du ska kunna se mina kliv


Du var den bästa och älskade att hjälpa till och fixa, Du var den som jag aldrig någonsin ville mista


Nu är du borta för alltid härifrån, nu finns du inte mer och det har satt sina spår


När orden stod klara för mig den där värsta dag, jag skrattade till, började gråta fy fan så svag


begravningen satt jag helt tyst och rörde inte en min, vill inte att du ska tro att jag inte kände nånting


kistan stod där framme alldeles svart och hel, jag hoppas att du har fått chansen att läsa mitt brev


i brevet stod allt som jag aldrig hunnit sagt, jag hoppas vi ses igen, vi kan se det som ett kontrakt


Nu har du lämnat oss kvar här på jorden, jag önskar att jag skulle ha sagt de tre orden


De där tre orden som verkligen satt spår i mig, ville ju bara säga:

MORFAR, JAG ÄLSKAR DIG!


RSS 2.0